Sitter här och inser att ett år har gått. Ett år av inte alltid självvalt vandrade vägar och ett år av kemisk obalans i hjärnan. Det är så lätt att det blir så ibland när man vandrar i mina skor. Och det känns tråkigt på något sätt; att det året då allt skulle ändras, har gått utan att någonting alls faktiskt ändrades. Jag är den samma. Världen likaså. Därför kommer jag att möta det nya året med vemod i vinglaset, men med längtan också. För NIKI AND THE DOVE spelar den 7 januari och jag är så peppppp! Det nya året kommer att bli bra, det vet jag.
Jag hoppas bara att jag kan avsluta det med att säga att this, this was the year. För 2011 blev aldrig året. Men hörrni, 2012, 2012 ska bli det, året.
